Hem   Om SOIC   Kontakt   Besök oss
Tidigare expeditioner
Sponsorer
Press
Utskriftsversion
Kaptens veckorapport no 37
Trafiken var tät de första dagarna upp genom Malackasundet. Vi höll oss som planerat på östra sidan, i kanten av trafiksepareringen. Så långt ut som möjligt för att inte hindra framfarten för alla "containerjagare" som kom susande i 25 knop.
Man såg dock att många justerade kursen så att de körde om rätt  nära för att njuta av åsynen. Även när vi inte har segel satta skiljer vi ju oss från mängden.
Havet var som en spegel både måndag och tisdag. En "man över bord övning" / badstopp passade utmärkt på tisdag eftermiddag. Det gäller att det är helt lugnt för ett dylikt. Det behöver inte blåsa mycket för att skutan skall driva iväg och man simmar  inte i många knop! Med MOB-båten i sjön och inte mer folk än vad som ryms i den känns det dock lugnt.
 
Sent på kvällen kom vinden och strax efter midnatt kunde vi stoppa maskin och segla. Det var ju fösta gången för de flesta de nya jungmännen som de fick uppleva känslan av de annorlunda rörelserna när vi är under segel. Det känns som om skeppet svävar i jämförelse med maskingång. Vinden kom från nordost vilket gav sjölä och smult vatten. Ingen blev därför sjösjuk, utan kunde njuta ohejdat.
 
På torsdagen försvann vinden och vi låg och drev ett tag. Strömmen satte dock åt rätt håll med någon knop så vi rörde oss mot målet. Målet just då var att ta sig ut genom "Ten Degree Passage ". Våra forskare ville komma så nära Andamanöarna som möjligt.
 
När vinden sedan kom var den nästan rakt från nord, vilket gjorde att vi fick överge det projektet och sikta på "Sombrero Passage" istället. Då passerar man mitt mellan öarna i Nicobarerna. En titt i sjökortet visade på ett fint sund som såg inbjudande ut. Våra forskare vill ju så gärna dyka och fånga lite odjur. Vid närmare efterforskningar i Pilothandboken visade det sig att området var hett, fuktigt och fullt med malariamygg! Vi beslöt att det inte var något bra ställe för oss. Passagen av sundet skedde också mitt i natten, så vi såg inte ens öarna annat än ljuset från en fyr.
 
Det är en kraftig nordväst- eller sydostström beroende på tidvattnet. Vi hade tur och hade vattnet med oss det mesta av tiden, så vi slank igenom snabbt. ´Väl ute på öppet vatten i Bengaliska Viken blåser det den utlovade nordostan vilket gör att vi kan sikta lite högre än Chennai och vinna lite höjd för eventuella senare vindvridningar. Passagen genom sundet var också ungefär halvvägs vilket vi avverkat på mindre än halva tiden. Det ger oss lite mer marginal för resten av resan.
 
Söndagsunderhållningen bestod i tävlingen "Mullvaden". Sex stationer med olika moment och det gällde att komma på vem som var mullvad och försökte sabotera våra försök. I vår grupp hade vi en klar favorit vilket dock visade sig fel när vi fick reda på sanningen!
 
Kvällen avslutades med allsång på däck. Mysfaktorn blir lätt hög med den röda lampan, den varma kvällen och kända och okända sånger.
 

Vänlig hälsning,

Peter Kaaling
Kapten Götheborg  

Läs tidigare rapporter...