Lite igångsättningproblem med mätningarna har vi haft. Systemet (ferryboxen) nere i svetteriet behövde en rejäl översyn och fluorometern var full med rost. Hettan försvårar allt arbete och man är tvungen att sänka tempot. Efter avfärd dröjde det nåt dygn innan vi seglade i klart vatten. Det är grunt och går lite för fort för att fira ner Neptuns telefon som CTDn kallas. Men ett testkast har vi gjort och vinschen går nu åt bägge håll efter lite omvårdnad. Vi har hittills känt att det är svårt att avvika från vakterna eftersom vi är något decimerade pga magsjuka och dagvakter och att några inte vill arbeta på brammarna. Men nu djupnar det när vi kommer upp Kinesiska sjön och då ska det bli fler ctd-profiler om farten tillåter. Medeldjupet i sydkinesiska sjön är bara 40 meter.

Den biologiska forskningen är något begränsad av att vi gör så god fart eftersom planktonprovtagningar inte kan utföras när vi seglar snabbare än ett par knop. Därför har fiske prioriterats. Redan andra dagen började det skrika i en av rullarna. Tyvärr var fisken för stor för utrustningen och efter en hård kamp slet sig fisken. Dagen efter hade vi bättre fiskelycka och fick upp en guldmakrill på 72 cm och en albacore-tonfisk på 47 cm. Guldmakrillen är en underbart vacker fisk som lever pelagiskt I tropiska och subtropiska vatten. Dieten består av småfisk som tex flygfisk samt kräftdjur. De lever solitärt eller I småstim och samlas ofta under kringflytande föremål. Den vackra och lite märkligt formade fisken drog till sig stor uppmärksamhet på däck. Kinsesisk tv och flera tidningar med fotografer är ombord, så händelsen är väldokumenterad.

Fiskarna dissikerades inför några nyfikna elever och leverprover togs för DNA-analys i Göteborg. DNA-profilerna ska sedan kopplas ihop med en säker artbestämmning för att användas som ett genetiskt fingeravtryck (eller “barcode" dvs sträckkod) för den arten. Det gör att man kan ta små vävnadsprover på fisk eller fiskprodukter och snabbt och säkert artbestämma fisken genetiskt. Med det verktyget kan myndigheter och organisationer kontrollera handel med hotade och skyddade arter. Databasen kallas BOLD barcoding och strävar efter att samla in genetiska sträckkoder för så många djurarter som möjligt.

En hastig blick ut över havet ger illusionen av ett ökenlandskap med bara vatten och vågor. Ger man landskapet lite tid märker man att livet finns där, det är bara lite svårare att få syn på. Det första man lägger märke till är stim av små flygfiskar som fly undan från skeppet. Flygturer på 50 meterär vanliga. Står man och spanar en stund till ser man havsormar som ligger I ytan och andas. Det känns lite märkligt att se havsormar mitt ute i havet när man inte sett land på flera dagar, men eftersom djupet än så länge varit mellan 40 och 70 meter så är det troligt att de söker föda på botten. Fågellivet är sparsamt här ute, bara enstaka fåglar av arten mindre fregatt har observerats. Delfinerna har varit förvånansvärt få, vi har bara sett tre flockar. En flock som vi observerade I skymningen jagade en ensam större makrillfisk som gjorde flera tiometershopp innan den försvann.