Selma och Jenny, forskare vid Göteborgs Universitet för projektet "I Linnés kölvatten" kommer här med ytterligare en rapport.En efter en upptäcker vi Kap Verde i horisonten, även om kapten siktat ön sedan länge med sitt tränade öga. Helt plötsligt sjuder hav och luft av liv som vi inte sett sen Kanarieöarna. Brunsulor (bild 1) och havssulor kretsar runt riggen, så nära att jag (Jenny) börjar bli lite orolig att de ska slå sig ner på skeppet. Om det skulle hända har jag ett uppdrag från en kollega på Zoologiska institutionen (Göteborgs universitet), nämligen att stjäla en fjäder. Man kan tänka sig hur glad en sula blir om man nyper en av dess stjärtfjädrar. Men jag hade inte behövt oroa mig, för sulorna var fullt upptagna med att fiska flygfisk.
Nuförtiden blir det ingen större uppståndelse när vi har delfiner runt båten. Stora flockar av Spinnardelfiner har besökt oss regelbundet. Men hela besättningen var vid relingen när Grindvalar visade sina runda nosar bara några få meter styrbord om Götheborg. Det var ungefär femton djur, däribland honor med ungar. Uppståndelsen var nästan lika stor när en Portugisisk örlogsman drev förbi. Trots att man nästan behövde kikare för att se den gasfyllda flytblåsan och "seglet". Men giftiga djur fascinerar alltid och den här maneten kan orsaka allvarliga skador med sina giftiga tentakler. Som tur var hade den drivit bort för länge sedan när kapten Gunnar äntligen ger order om att bärga segel för en simtur i Atlantens böljor. Vi har haft regelbunden telefonkontakt med havskungen Neptun. "Neptuns telefon" är det nya namnet på CTD-sonden. Styrman Ulf har hittat på namnet och frågar hela tiden vad Neptun har att säga. Det mesta är förstås hemligt, men jag (Selma) kan avslöja ett av samtalen. Han berättar om vattenmassorna vi har under oss. Det finns en tydlig gräns mellan det varmare ytvattnet ner till100 metersdjup och det kallare djupvattnet. Havsvatten är ofta avgränsat i olika skikt beroende på hur salt och hur kallt det är. Ju kallare och saltare vattnet är desto tyngre blir det, man säger att vattendensiteten är högre. Vi oceanografer använder temperatur och salthalt bland annat för att beräkna strömmarna i havet. Bland veckans planktonfångst finns två fisklarver. Den ena har inte kläckts än, men under mikroskopet syns hur den andas (bild 4). Den andra är ett ålyngel (bild 5) som kläckts på sydligare breddgrader i Sargassohavet och nu var på väg till någon vik i Skandinavien eller Sydeuropa för att utvecklas till en vuxen ål. Vi fick också upp ett gäng glupska små maneter (bild 6). De åt nästan upp alla andra djur i provet innan vi hann stoppa dem. Bild 7 visar undersidan av en manet där antennerna från en hoppkräfta sticker ut ur munnen. Men nu måste vi sluta för de ropar från väderdäck att fler behöver klättra upp i förtoppen för att byta ut fockseglet. Selma och Jenny från ett svettigt kanondäckFör mer information om forskningen ombord på Ostindiefararen och projektet "I Linnés kölvatten" kontakta Per Sundberg, professor i Zoologi vid Göteborgs Universitet 031 773 3658 eller Johan Rodhe, professor i Oceanografi Göteborgs Universitet 031 773 28 76
