Det har varit mulet ända fram till i onsdags, då tittade solen fram, men vinden försvann också. Minsta avverkade dygnsdistans var 75. Det är dock mer än tillräckligt för att vi skall vara framme i tid. Hoppas ju på att kunna komma några dagar för tidigt så vi kan ankra vid någon liten ö. Att avluta resan på det sättet visade sig väldigt lyckat vid ankomsten till Fremantle. Vindarna i Sundasundet ser ut att vara från nordost hela tiden, så risken är att vi får sluta segla där. Visserligen hade vi ju kunnat försökt att kryssa oss upp, men med tanke på piratrisken rekommenderar man en snabb passage dagtid. Löftet att Indonesiska Flottan skall möta upp där och eskortera oss ända fram till Jakarta har blivit konfirmerat, så vi känner oss lugna.

Vi har ju också fyra Indonesiska flottister med oss på detta benet. Det är kadetter från Indonesian Naval Academy, två "däckare", en "maskinare" och en signalist. Alla har seglat ca 5 månader med deras skolfartyg "Dewa Ruci", som är en barkentin liksom vår vän från Fremantle, Leeuwin. Dewa Ruci brukar delta i de Europeiska Tall Ship Race och våra vänner har varit med och seglat henne från Amsterdam och hem till Indonesien. De har smält in i lagen mycket bra och är glada och öppna. Det enda de har problem med är maten. Den är ju inte Indonesisk utan Svensk. Vi har dock inhandlat en riskokare, så att de som tycker kan koka sig lite mer ris på kvällarna och det verkar fungera bra.

Det har blivit varmare och fuktigare för var dag. Vi har nu kommit upp till vad vi på Gunilla betecknade som nollpunkten på  GMT skalan (Gunilla Mean Temperature) 28 grader Celsius. En mycket behaglig temperatur. Fast vi försöker få ner temperaturen i skansarna med portabla AC-aggregat sover man gärna på kanon- eller väderdäck. Man kan hitta hängmattor uppspända på de mest konstiga ställen! En sak är dock viktig; att man talar om för vakthavande styrman var man ligger så man vet var alla finns i händelse av om något inträffar. Det dyker upp små regnbyar då och då på radarn, men ännu har vi klarat oss undan. Man kan ju tänka vilket liv det blir på "däcksovarna" om det plötsligt börjar regna!

Veckan avslutades med att Midskeppsvakten uppförde ett bejublat sagospel ur "Tusen och en natt". Det innehöll såväl utbrytarkungar, starka män, fakirer, ormtjusare etc som tjusiga orientaliska magdanserskor. Allt inramat av orientalisk musik framfört på nyckelharpa, gitarr, trummor och flöjt. Månen deltog i scenbelysningen vilket ökade mystiken.

Peter Kaaling
Kapten