Antar att det beror på hur, vad och var man skall filma. Skall man redigera är det nog bra om man inte för lätt blir sjösjuk, men för det mesta är det ju rätt lugnt. Viktigast är nog att man tycker om det man håller på med. Egentligen är kraven oändliga och det går att bli bättre på allt. Finns hur mycket som helst att göra, men samtidigt är det ju en lite svår miljö att filma och redigera i tycker jag. Saltvatten, dåligt ljud (fläktar, havs o vindbrus, maskiner), trångt och ofta ganska starkt ljus när det händer saker. Själv skulle jag nog vilja lägga mer tid på planering, research,  journalistik och inte minst filmning, men samtidigt gäller det att vara flexibel eftersom det sällan blir som man har tänkt sig och ta bollarna när det kommer. Bäst är att det aldrig är långt att gå med utrustningen ombord och att det inte är så mycket annat som drar när man väl är ute till havs. Något man blir varse när man kommer iland.

 
Vad är det som motiverar dig till att vara med ombord?

Kinaresan kändes som en chans att vara med på något helt unikt. När den chansen öppnades så kände jag att det var en möjlighet att vara med om något verkligt annorlunda, unikt och intressant både vad det beträffar själva resan och mitt jobb ombord. Det var bara att satsa.  I sommar så var det ju bara en kortare tur under två månader. Roligt att bryta av vardagen, träffa lite nya (och mindre nya) människor, se nya platser och äta god mat. Att filma och redigera ombord är ibland roligt och ibland lite pressande eftersom man inte känner att man hinner med allt man vill. På det stora hela är det dock ett riktigt schysst jobb att filma ombord. Det som är tuffast är sitta still såpass mycket. Egentligen filmar jag kanske 10-20% och sitter och redigerar resten av tiden, men det är kanske jag som börjar bli lite klen bara. 

 
Vad är största skillnaderna med att vara med och dokumentera under en långresa och en kortare turné som i sommar?

Om man är inställd på att vara ombord för att jobba och segla, så tycker jag att det blir lite rörigt när man kommer in i hamn och rutiner bryts.  När man är till sjöss så kommer man in i en bra rythm efter några dagar. Det är svårare att hitta en sådan när man ligger i hamn.  Innehållsmässigt blir det ju naturligt att det mer kommer att handla om hamnarna än till sjöss när såpass mycket tid blir iland. På en långresa blir utsegling och ankomst en stor händelse, men på kortare resor känns det ibland som om det kan vara svårt att hinna ladda om. Å andra sidan är det kul att komma till många olika hamnar och få se nya ställen, så det jämnar ut sig.

Har du något tillfälle från skeppet som är extra minnesvärt ur filmperspektiv?

Ofta känns det som om allt går åt skogen, men det brukar inte var riktigt så farligt inser man i efterhand. När det känns bra redan från början så är det ju som roligast. Finns några gånger när vi var nere i Indiska Oceanen som jag inte kommer att glömma i första taget. En tidigt morgon när vi i mäktigt sjö länsade i 17m/s rakt in i solen någonstans mellan Sydafrika och Australien, men även när vi puttrade runt i de norska fjordarna i somras är fina minnen (även om vi gick mest för maskin). Har inte hunnit göra det så mycket ännu, men jag kan tycka att det är roligt att sitta och titta på gammalt råmaterial och helt plötsligt så dyker det upp saker som man hade glömt av. När vi seglade upp för floden till Kanton och även avskedet från Kanton var mäktigt, men även när vi slog fartrekord runt jul på väg mot HongKong med Olle hängandes vid röstbänken som repareras. Hela Kinavistelsen känns lite overklig nu när man sitter här hemma. Det var roligt att segla in mitt i centrala HongKong på en Ostindiefararen för att fira jul. Det flyter kanske ihop lite vad man tycker var roligt ur filmperspektiv och rent allmänt, men ibland undrar jag hur hela kinaresan kommer att te sig om 40 år.

Vart går drömexpeditionen med Ostindiefararen?

Självklart hade ännu en resa till Kina varit roligt om man gjorde på ett lite annorlunda sätt. En annan destination som jag själv tycker vore en drömdestination vore att segla till Galapagos och en del andra fortfarande relativt orörda dela av världen.  På närmare håll finns Färöarna, Skottland och Island som verkar fint. Nordamerika har jag aldrig varit i, så det hade också varit spännande.