Att vi färdas i ett av världens mest trafikerade vatten har vi fått erfara. Fartyg runt om oss hela tiden. Inte alla har uppsikt ut genom bryggfönstren och ser att vi är ett segelfartyg som de skall  ge väg för. Med dagens teknik, AIS, ser man namnet på de större fartygen, så det är lätt att kalla upp dem på radion och uppmärksamma dem på situationen.
Ett annat, gammalt, knep är att tända riggbelysningen så det ser alla seglen. Det kan dock ha sin avigsida, som det visade sig häromkvällen. Vi hade både pratat med ett fartyg på radion och hade även tänt belysningen. Antagligen blev de så imponerade av synen att de glömde att köra båt! Jag fick säga till dem på skarpen att det var dags att svänga nu!
Ett annat fenomen här är att alla vill gärna gå så nära för om oss som möjligt. Asiaterna lämnar då ifrån sig "Bad Joss", dvs. de dåliga andarna lämna då deras fartyg och hoppar över till det andra! Vi är dock skyddade av vårt Lejon som effektivt motar bort allt dåligt.

Man får stor respekt för 1700-talets navigatörer när man seglar i dessa farvattnen. Fullt med små öar och rev. Det måste ha varit "rätt pirrigt" för dem att ta sig fram här med ofullständiga sjökort och bara död räkning. Hatten av för Ekeberg och de andra kaptenerna. Vi känner oss trygga med moderna sjökort där alla grynnor är utmärkta och vår position känd med GPS. Fast för säkerhets skull kontrollerar vi GPS-en med astronomisk navigation.

Vår segelmakare Philip och hans assistent Mia, är i full färd med att sy en ny blinda, så vi kan ha en i reserv. Det behövs för man ser att det börjar slita på seglen. Väder och vind tar hårt. Häromdagen fick Philip göra en blixtutryckning och sy en söm i förmärsseglet som hade rämnat en bit. Med rået nere och seglet uppgigat kom han åt det från märsplattformen.
Man kan förstå varför de tog ner alla segel och det mesta av riggen under uppehållet  i Kanton. Man tog iland det till "bängsalar" där det förvarades och reparerades tills man skulle segla igen. På liknande sätt kommer vi att göra, fast i Shanghai i stället.
 
Månen börjar ju komma upp mer och mer på himmelen och sprider sitt sken på fartyget och alla segel i natten. Att sitta på sidobalkongen på kvällen och se seglen torna upp sig i månljuset är oerhört vackert. Sitter man sedan  på den sida där ingen hjälpmaskin går, hör man bara bruset av vågorna och skrovet som plöjer fram i vattnet.

 
Peter Kaaling
Kapten