Klocka 09.30 skulle kortegen anlända, och kungaparet skulle gå ombord sist var tanken. Klockan 09.40 kom de och gick ombord först! Sen var det bara att snabbt få ombord resten av gästerna och kasta loss. Vi hade liten tidsmarginal och lotsarna var skeptiska att vi skulle hinna i tid. Saken var nämligen den att CCTV hade direktsändning och skulle bryta den prick klockan tolv. Och kom vi för sent skulle de inte få med när kungaparet gick iland. Styrmännen och lotsarna gjorde ett fint jobb och körde på allt vad maskinerna höll, medan jag promenerade runt med Kungen och pratade med besättningen och journalister. Efter att ha avlossat salut lade vi till vid en kaj som var fullt av människor som dansade, spelade, slog på trummor och cymbaler så det stod härliga till. Någon chans för oss att genomföra vårt program fick vi aldrig. Men prick 11.57 gick kungaparet iland, så de kom med på TV och alla var nöjda.
Gästerna lämnade fartyget och besättningen kunde pusta ut efter ett välförrättat värv. Några av oss fick följa med upp på lunchen på det närbelägna lyxhotellet. Den mesta tiden gick åt till olika tal, så när det var dags att lämnade hade flertalet inte hunnit äta upp desserten. Gulli och jag åkte med till invigningen av ett monument för att föreviga vårt besök. Dit åkte vi i kortege. Alla vägar var avstängda från annan trafik, så vi bara blåste på tomma motorvägar. Folk stod och vinkade utefter vägen. Avtäckningen av monumentet gick bra. Det var en ca fyra meter lång sten med en kopparrelief av fartyget. Man har också renoverat den "gamla" ostindiefararhamnen på Vampoa-ön. I det gamla Faktoriet hade man ett museum om den Svenska ostindiefararhistorien. Den nybyggda djonken låg och väntade på oss och transporterade oss till The Sea Gods Temple där man uppförde en välkomstceremoni till Gudarnas ära. Därifrån till Garden Hotell för galamiddag med provinsguvenören som värd.
På onsdagsmorgonen kom det ca 80 gäster som skulle åka med oss uppför floden. Samma lotsar som tidigare, så det gick smidigt. Halvvägs uppe gjorde vi en bryggstuds och bytte några av våra passagerare. Samtidigt var "Vi som byggde Götheborg" nere på kajen och hälsade oss välkomna. Det var roligt att träffa "gubbarna" igen. Vid varje stopp skulle immigration kolla passagerarlistor och diskutera desamma ingående! Klockan tre lade vi sedan till i hamnen i Huangpu. Alla gäster gick iland och Björn och styrbordsvakten kastade sig upp i riggen och på sex timmar var märstängerna nere! Alla jobbade som små blå och ville trots att det var varmt inte ha avlösning. När det var dags att hissa och fira bemannades gångspelet och då var hela besättningen engagerad. Ett superjobb som alla skall vara stolta över. Vi lyckades få ner toppen till 29,6 meter. Den lägsta ledningen vi skulle passera var 29 meter! Hur skulle detta gå! Det måttet gäller vid extremt högvatten och vi åkte förbi på lågvatten. Marginalen var två meter! Björn drog en lättnadens suck när vi passerat alla hindren!
Vi hade sagt att den etappen skulle vara utan passagerare, men vice hamnkapten kom och bad på sina bara knän att ett gäng hamnfolk och de som sponsrat fendrar, bogserbåtar och annat skulle få åka med. Efter mycket övertalning gav jag med mig och alla var glada och lyckliga. Vi kom till kaj och nu hjälptes alla åt att få upp stängerna igen. Det var betydligt tyngre nu, men upp kom de på kvällen.
Fredagen var den stora dagen, då vi äntligen skulle komma fram till våra drömmars mål. 1430 kom kungaparet ombord tillsammans med övriga gäster. Att få vara med denna sista biten var en stor sak för många, även om sträckan inte var lång. Bara några hundra meter. Losskastning, skjuta salut och lägga till. Före oss gick djonken och vi var omringade av långa drakbåtar med sina trummor. Det går verkligen undan när 30 man paddlar på en så smal farkost. När man kommit förbi oss och skulle vända så vände sig helt sonika besättningen och paddlade åt andra hållet. Man hade lagt ut en pråm som pontonbrygga åt oss. Mitt på pråmen hade man byggt ett hus som inrymmer en AC-anläggning. Tanken var att vi skulle lägga våra landgångar på taket. Stora trappor leder upp och för att ingen skulle trilla ner hade man satt upp staket runt om. Utan tanke på att vi skulle kunna komma dit med landgångarna. Vi hade påpekat detta ett antal gånger, men utan resultat! När vi sen kom och lade ner den första landgången på staketet såg de förbryllade ut. Man kan undra vad de tänkte när styrman Ulf helt sonika hoppade ner och böjde ner räcket. Efter ett par vickningar fram och tillbaka lossade det lätt och vi kunde få landgångarna på plats så kungaparet och andra kom iland.
Där var det full med folk och man bjöd på en välkomstceremoni som inte gick av för hackor den heller. Lejondans och andra traditionella Kinesiska uppträdande. Kungen och Guvenören utbytte fina gåvor. Stora torn i Jade från kineserna. Ostindisk tallrik från oss. Jag bytte flagga med drakbåtsklubben. Kungaparet bjöd på svarsmiddag på White Swan Hotel, varefter alla åkte tillbaka till hamnen och den stora scenen man byggt upp. Världens galaföreställning med det upplysta skeppet i bakgrunden. Både kinesiska och svenska artister, såsom Martin Bagge och Katarina Fahlholm. Vår kinesiska rockstjärna Yong, som seglade med oss etappen Fremantle - Jakarta, uppträdde tillsammans med hela besättningen till stort jubel. Musik och uppträdande synkades med fyrverkeri i bakgrunden!
Kvällen avslutades med ett megafyrverkeri. Man uppskattade verkligen det luftkonditionerade hotellrummet den kvällen!
Lördag och söndag har gått åt till möten med Immigration och säkerhetsvakter hur vi skall få saker att flyta med gäster som skall ombord etc. Man ville först bara släppa ombord 90 besökare samtidigt. Det är det antal passagerare vi får ta när vi är ute och seglar (på skyddade vatten). Vid kaj är det upp till befälhavaren att bedöma detta, men det köpte de inte i första taget. Först när vi kunde presentera ett papper från Sjöfartsverket att så var fallet gav de med sig och tillät 200. Emanuel hade anat ugglor i mossen och fixat ett sådant innan han åkte, så allt löste sig till slut.
På lördagskvällen bjöd Guangzhou stad på middag för tusen personer. Hela besättningen var inbjuden tillsammans med Kung och Drottning. Underbar kantonesisk mat och fantastiska uppträdande. Söndagen och veckan avslutades med att vi hade bröllop ombord för vår kinesiska journalist, som rest med oss hela vägen från Göteborg. Vigsel skulle starta klockan 20.30 för klockan 21.00 startade Timbaktu en konsert på scenen, och då var det inte lätt att göra sig hörd. Brudparet kom inte förrän kvart över nio! Vad gör man? Jo, skickar upp en springare som ber Timbaktu göra en kort paus, vilket de gjorde! De skall ha stort tack och ära för den fina gesten. Vigselakten klarades av fast vi fick tyvärr stryka musiken, men gifta blev de och lovade att älska varandra i nöd och lust. Efteråt bjöd de hela besättningen på bröllopsmiddag på kinesiskt vis tillsammans med hela tjocka släkten. Tur att det var i samma hotell vi bodde!
Peter Kaaling
Kapten
