På måndagseftermiddagen fick jag ingen kontakt med vår mailserver. Varken via vår ordinarie satelitväg Inmarsat eller via Iridiumsystemet. Datorn påstod hela tiden att jag slagit fel nummer. Vilket inte var fallet. Vi letade lösa sladdar. Fundrade på om det var vädret eller sjögången. Vi kollade systemen genom att jag kontrollringde hem. Jag svarade mig själv bägge vägarna i telefonsvararen, så det var OK. Tillslut ringde vi Skärhamn för hjälp. Då visade det sig att telefonlinjen dit var ur funktion! Kontakten återkom senare på kvällen, så rapporterna kunde gå iland. Det är lätt att tro att felen ligger ombord, men chanserna är ju faktiskt större att det ligger utanför.

Under natten till tisdagen mojnade det, men det tog lite tid innan vågorna lagt sig och vi fått upp mer segel, så ett tag rullade det rätt bra. Solen tittade fram och torkade seglen som sträckte ut sina vita vingar över oss. Lugnet återvände, leenden började sprida sig igen. Den nybakade äpplekakan till trefikat gjorde inte saken sämre.

Mycket av min tid går åt att kommunicera med organisationen där hemma. Att stämma av programmen i de olika hamnarna är både roligt och viktigt för att allt skall fungera till det bästa. Att dra lärdom av senaste hamnbesöket för att göra nästa bättre är väsentligt.

Vi har börjat med astronomisk navigation nu på denna resan och plockat fram vad sextanter vi har. I dopgåva fick vi två nya fina supermoderna sextanter och en antik oktant. Sextanterna använder vi till "modern astronavigering" medan oktanten är instrumentet för middagshöjden och "latitudnavigering". För att bestämma distans har vi, förutom vår elektroniska logg, en "Walker Log", eller släplogg, och en riktigt gammaldags skäddlogg. Det är lite trixigt så här i början att få alla att visa samma värden!

Fin segling sydostvart ner mot 40S. Vi kom dock bara till 39 53. En frisk kuling från syd tog oss tillbaka upp till 38 igen. Tack vare de fina väderprognoserna från SMHI kunde vi förbereda oss genom att  reva och bärga segel i god tid innan det blåste upp. När det väl friskade i var det bara att åka med! Under lördag- söndag slog vi 24-timmars rekordet: det blev 183 Nm.

Vädret hindrade oss inte från att genomföra de traditionella söndagslekarna. Den här gången stod Babords vakt för genomförandet. Det blev en "traditionell norsk skutlek", det vill säga en seljakt. Laget kopplar ihop sig med selarna och en lång lina som löper på däck i diverse krumbukter. Sen gäller det att på tid ta sig runt banan. Det gick undan i kurvorna och i lejdaren upp till Sun-däck var det några av de kortare deltagarna som svävade i luften. Styrbords vakt vann, och befälslaget kom in på en hedrande fjärdeplats med två sekunders marginal.

Skribent: Peter Kaaling